The cat of the opera

Jag har nattskift som bäst, har avverkat tre och har ett kvar. Imorse när jag kom hem blev jag som vanligt kärleksfyllt mött av min katt. Han visar verkligen att han är glad att jag är hemma. Han skuttar nästan upp i famnen på mig, klänger mig om nacken, spinner och har sig. På så vis är han underbart mysig.

Han slutade vara mysig när jag hade krypit under täcket för att sova. Som för att demonstrera sitt missnöje med att jag inte tänkte umgås med honom satte han i gång med opera! Först försökte jag att ignorera honom, men han var ihärdig och tog i allt hårdare. Decibell mätaren skulle troligtvis ha sprängt pga. hans jämrande och klagande gråt. Jag sov 7 timmar efter nattskiftet och jag tror jag var uppe och visade kattskrället knytnäven varje timme. Jag kan även tillägga att jag skrek lite tillbaka också, vilket nästan är pinsamt eftersom katten är stendöv. Nåja, efter varje knytnäve kom han en stund och sova med mig, sen blev han rastlös igen och operan tog vid.

Vid ett tillfälle öppnade jag balkongsdörren, tänkte att han med lite frisk luft och vackra vyer skulle hållas lugn ett tag. Fan vad fel jag tänkte, opera skivan hade liksom hakat upp sig och gick inte att hejda. Jag steg upp, gick ut till balkongen, tog ett fast grepp i Pavarottis nackskinn och bar honom hängandes så till lavoaren. Väl där stoppade jag honom under vattenkranen för ett kort ögonblick och sedan kröp jag under täcket igen. Detta var väl klockan 15 och jag tror det var tyst till kl. 16 då jag steg upp. Katten vågade sig ändå och sova bredvid mig, men höll som tur var truten. Hur har ni sovit i natt då?