Min son har fått pippi på plural-former. Inga ting förekommer i singular längre. Det är tattorna (traktorerna) och kakkana (att han har bajsat) och pappona (hans pappa). DÄRTILL har han nu fått för sej att kalla mej vid namn, Mia. What? Hur ska jag tolka dett ? Dissar han mej som mamma?
Kan lärarinnan kanske komma och hålla lektion i svenska åt pojken?
2 kommentarer:
Det är alltså jätte onormalt att prata på det där sättet. Högst antagligen beror det på dåliga förebilder i sina föräldrar. Det är tyvärr för sent att göra något åt saken nu. Men...bättre lycka nästa gång. H. Lärarinnan.
Gaaah. De ante mej!
Skicka en kommentar