Jag tycker jag är så nostalgisk hela tiden här på bloggen, men denna gång skyller jag på Mia.
Hon nämnde i en av sina kommentarer något om en keyboard och ingen av oss inblandade kan påstå att vi INTE skulle ha tänkt POPGIRLS då!
Jag undrar ifall Popgirls ämnet borde vara preskriberat och bortglömt vid det här laget? Det är nästan så att man blir generad när man tänker på det. Popgirls var vårt "bänd" i början av 90-talet. Vi hann aldrig göra succé, jag tror bändet splittrades redan efter någon månad. Orsakerna till splittringen är oklara men jag tror vi kom fram till att vi inte var så värst musikaliska, inre meningsskiljaktigheter handlade det inte om iallfall. Jag funderar än i denna dag, varför JAG var med, detta är totalt ofattbart. Jag kan nämligen inte hålla ton för fem penni och de obligatoriska pianolektionerna var en av orsakerna till att jag hoppade av Peffan lite senare i livet.
Jag tror inte Popgirls hade några officiella singlar heller, vi skrev väl någon låt var och en men som vi aldrig lyckades lära de andra bändmedlemmarna så att vi själva kunde ha varit nöjda. jag minns dock att vi ibland sjöng refrängen av the Boppers låt, "Goodnight sweetheart".
En gång när Jag och Ylva (keybords) hade övat lite hemma hos mig passade min småsadistiske storebror på att busa lite. Han berättade att han hade bandat in vår musik på kassett och skulle ge den till mina kusiner. Han måste ha njutit av skräcken i mina ögon och haft svårt att hålla "pokka" när jag samtidigt var livrädd, generad och arg som ett bi. Nå, det var väl sen när han började skymta tårar i mina ögon som han berättade att han bara skojade. Den gången kom vi undan med blotta förskräckelsen, ifall det hade varit sant tror jag att det skulle ha varit traumatiserande för resten av livet, antingen för oss bändmedlemmar eller för mina kusiner som skulle ha lyssnat på kassetten.
Jag undrar hur vi kom på namnet Popgirls, jag minns nämligen att vi hade lite svårigheter med att uttala det engelska ordet girls på den tiden. Popgirls är ju rätt catchigt nog, påminner nästan lite om Spicegirls och girlpower! På tal om girlpower så hörde jag ett nytt uttryck en dag, som påminner lite om det... "Vittuvoimaa"...Flickor, ifall ni vill återuppliva vårt bänd så har jag namnet ;) Själv kan jag vara manager denna gång. Bonnie Tyler är ju redan på hugget!
2 kommentarer:
Det slår mig nu att vi kom på namnet popgirls långt innan spicegirls ens var påtänkt. visst var det så? snacka om att ha banat väg för dem alltså.
Den andra tanken som slår mig är att det är intressant att ha ett band och sedan bli förskäckt för att storebror skall spela upp musiken för EN kusin. Men riktiga divor brukar ju vara ganska noga med att hålla sitt privatliv för sig själv. Vi tog det bara ett steg längre och höll också musik för oss själva. Undrar varför vi aldrig riktigt slog igenom?
Och det sista jag fundera på var att din storebror kan inte haft en tråkig stund i sitt liv. Tänk vilka lustigheter (som var på dödsallvar då) vi bjudit honom på genom vår uppväxt. Band, finpromenader, utklippta kalsonger...you name it ;)
Lyllo han!
Popgirls var och är nånting unikt. Och spicegirls, släng er i väggen. Vi borde väl få nån ersättning för att de lite halvt stulit vårt namn!
Vem var det som var leadsinger? Minns inte men E, du hade ju en perfekt scen i ditt rum! Hade vi inte planer på nån konsert där?
Att klippa ut kalsongbilder, lägga i en låda och gömma under sängen känns helt okej. Varför inte liksom?
Skicka en kommentar