Visserligen överdrev jag sanningen einbichen igår. Men faktum är att jag faktiskt tumlade runt i snön.Eller tulmade och tulmade....låt mig berätta!
Jag hade perfekta kläder på mig. Byxorna satt tight åt kring skorna och gick högt upp över midjan. Jag hade spänt åt jackan runt vantarna och dragit upp huvan. (Allt sånt där som man inte riktigt fattade att göra när man var liten.) Allt var verkligen upplagt för en perfekt svängom i snön. Jag tog ett högt svanhopp upp i luften och landade skönt i de vita drivan.
Men sen blev det STOP! Ivern, motivationen, fantasin ja ALLT tog liksom bara slut. Det var bara tvärstopp. VAD SKALL MAN GÖRA SEN? Snopet fick jag inse att my job was done och så klev jag upp igen och skakade av mig snön på ett så där vuxet vis.
Slutsatsen av detta är a) jag är antagligen för vuxen för att tumla runt i snön och b) det var kanske roligare förr just för att man inte hade ställt så förhärdandes mycket före. Tjusningen låg helt enkelt i att det rann lite snö innanför kläderna. Här kan man dessutom dra en parallell till sandlådan. Visst var det roligare förr när man klottade och sket i hur smutsigt och äckligt allt blev. Hittar man sig någon gång i en sandlåda nu för tiden så är det minsann inget klott. Eventuellt lite spadtag här och lite spadtag där och sedan klappar man sanden av händerna och rynkar på näsan.
Det var bättre förr.(Förutom det där med att man nu får bestämma vad man ska äta.)
Jag hade perfekta kläder på mig. Byxorna satt tight åt kring skorna och gick högt upp över midjan. Jag hade spänt åt jackan runt vantarna och dragit upp huvan. (Allt sånt där som man inte riktigt fattade att göra när man var liten.) Allt var verkligen upplagt för en perfekt svängom i snön. Jag tog ett högt svanhopp upp i luften och landade skönt i de vita drivan.
Men sen blev det STOP! Ivern, motivationen, fantasin ja ALLT tog liksom bara slut. Det var bara tvärstopp. VAD SKALL MAN GÖRA SEN? Snopet fick jag inse att my job was done och så klev jag upp igen och skakade av mig snön på ett så där vuxet vis.
Slutsatsen av detta är a) jag är antagligen för vuxen för att tumla runt i snön och b) det var kanske roligare förr just för att man inte hade ställt så förhärdandes mycket före. Tjusningen låg helt enkelt i att det rann lite snö innanför kläderna. Här kan man dessutom dra en parallell till sandlådan. Visst var det roligare förr när man klottade och sket i hur smutsigt och äckligt allt blev. Hittar man sig någon gång i en sandlåda nu för tiden så är det minsann inget klott. Eventuellt lite spadtag här och lite spadtag där och sedan klappar man sanden av händerna och rynkar på näsan.
Det var bättre förr.(Förutom det där med att man nu får bestämma vad man ska äta.)
1 kommentar:
Jag känner mycket väl igen denna situation! och jag tror svaret e så enekelt som alternativ A. När man e liten har man förmågan att se det roliga i små enkla saker. Nuförtiden kräver det liite mera än en svängom i snön för att underhålla en. That´s it som förklarning, tror jag.
Skicka en kommentar