Hanna har provat på något som en annan inte ens skulle drömma om. Jag vet inte om jag skall vara imponerad eller orolig. Det lutar mest mot imponerad. Faktum är att jag var ganska bra på det där med att stå och kissa i min gröna ungdom (mycket mycket gröna ungdom alltså, tänk mörkaste grön, typ spädis) så jag har ju ett visst anlag för att klara av att också kisa i en strut. Nåväl, nog om det.
Jag vill ändå fortsätta på ämnet offentliga toaletter. När man är på resa får man ju helt enkelt prova på en del sådana. Och i offentliga-toalett-klassen finns det ju verkligen allt mellan himmel och jord. För oss dög bara toaletter som klarade lukt-testet. Dvs. luktar det redan utanför wc --> it ain't worth it. Detta test är ganska tillförlitligt.
När man väl valt ut sin toalett följer en rad irritationsmoment.
1. Låsen känns allt för ofta otrygga. Antingen känns det som att någon kan störta in då man väl satt sig eller så är risken överhängande att man blir inlåst.
2. Att tapetsera wc-ringen med papper är bland det svåraste som finns, papprena vill liksom inget annat än rinna av stolen. Speciellt om man har riktigt hätä. Har man riktigt otur ramlar de ju av precis sekunden före man sätter sig, dvs. the point of no return. Hemligheten är ju dock att inte ta för långa pappersbitar utan endast två ark per sida. (Nu ska jag dessutom passa på och berätta en oekologisk hemlighet. Ibland (läs: alltid) om det finns såna där papperhanddukar inne i själva båset tar jag av dem istället. Klockrent!).
3. Och till sist kan man underhålla sig en stund med och irritera sig över att få tag i början på wc-pappersrullen. Ni vet det där när man snurrar och snurrar på wc-rullen inne i den där låddan och man liksom bara inte kan hitta början. Och råkar man hitta början så får man endast tag i en fjuttig remsa innan det går av igen. Gaaaah! Jag blir irriterad bara av att tänka på det.
Har man väl klarat sig igenom dessa tre punkter är det ju oftast bara sååå värt det.
Och jo, detta är ett sådant där i-landproblem igen.
Jag vill ändå fortsätta på ämnet offentliga toaletter. När man är på resa får man ju helt enkelt prova på en del sådana. Och i offentliga-toalett-klassen finns det ju verkligen allt mellan himmel och jord. För oss dög bara toaletter som klarade lukt-testet. Dvs. luktar det redan utanför wc --> it ain't worth it. Detta test är ganska tillförlitligt.
När man väl valt ut sin toalett följer en rad irritationsmoment.
1. Låsen känns allt för ofta otrygga. Antingen känns det som att någon kan störta in då man väl satt sig eller så är risken överhängande att man blir inlåst.
2. Att tapetsera wc-ringen med papper är bland det svåraste som finns, papprena vill liksom inget annat än rinna av stolen. Speciellt om man har riktigt hätä. Har man riktigt otur ramlar de ju av precis sekunden före man sätter sig, dvs. the point of no return. Hemligheten är ju dock att inte ta för långa pappersbitar utan endast två ark per sida. (Nu ska jag dessutom passa på och berätta en oekologisk hemlighet. Ibland (läs: alltid) om det finns såna där papperhanddukar inne i själva båset tar jag av dem istället. Klockrent!).
3. Och till sist kan man underhålla sig en stund med och irritera sig över att få tag i början på wc-pappersrullen. Ni vet det där när man snurrar och snurrar på wc-rullen inne i den där låddan och man liksom bara inte kan hitta början. Och råkar man hitta början så får man endast tag i en fjuttig remsa innan det går av igen. Gaaaah! Jag blir irriterad bara av att tänka på det.
Har man väl klarat sig igenom dessa tre punkter är det ju oftast bara sååå värt det.
Och jo, detta är ett sådant där i-landproblem igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar