I söndas kväll håsa jag iväg till butiken (den lilla butiken i centrum, den minder billiga) för att köpa kaffe och därmed rädda måndag morgon. Det finns elektiska dörrar (ja, tekniken har nått oss på "lande" oxå) vid denna butik och där stod jag utanför dörren och tog ett steg närmare för att dörrarna skulle öppnas som de brukar. Men se, de öppnade sej inte! Där stod jag och kände mej dum och började i panik hoppa lite fram och tillbaka för att dörr-sensorn skulle uppfatta lilla jag som ville in för att köpa sitt kaffe. Samtidigt upptäckte jag två tonårspojkar som närmade sej och jag kände mej än dummare där jag stod och halvstudsade från sida till sida. Tyckte det hela började bli så pass nolot att jag plöstligt började leka att mitt mål inte alls var att komma in i butiken utan jag bara stod och stampade utanför butiken för att det var det jag ville göra en söndagkväll. Tittade på klockan så där lite nonchanlant som om jag kanske hade bestämt träff med någon strax utanför matbutikens dörrar och denna någon var rejält sen. Suckade lite för att göra det hela mer trovärdigt. Jag kom dock ganska snabbt av mej i mitt suckande och stampande och gick helt sonika hem.
Lite snopet ändå.
2 kommentarer:
Så du slapp aldrig in sen då? Kanske butiken var stängd?
Nej, jag slapp aldri in. Och jo, di stängde en microsekund före ja börja hoppa runt där.
Skicka en kommentar