I fredags när jag hade hämtat sonen från dagmamman och vi satt i bilen påväg hem (ca.50m från dagmammans hus) hörde jag att sonen mumlade nåt i baksätet.
Jag: Vad sa du ?
Sonen tittade på och sa: "Pappa sanoo vittu." Så där bara kom det ur honom. Han tittade lite avmätt på mej samtidigt som han sa det.
Mycket rart barn. Och mycket rar pappa.
Nu undrar jag... är det helt dödsdömt att hoppas att han inte berättat åt dagmamman vad hans pappa (i något svagt ögonblick) sagt där hemma ??
3 kommentarer:
Mycket illa!!!
Nej, jag bara skojar. Tror nog att dagistanten har fått höra betydligt värre saker under åren. Barnen snappar upp allt också sånt man inte vill :)
Jag håller som bäst på å försöker "skola" min gubbe, att han måste börja rensa ur lite av sitt "fina" språk före lillen börjar prata. He e knepigt.
För själv är man ju alltid en ängel hahah
y
Haha! Ett av Henckas första ord var "taatan". Dessutom slog han knytnäven hårt i bordet när han sa det, precis som hans far brukade göra i snickarverkstaden.
H
:) Ja, man får nog sila snacket i framtiden. Han snappar upp ALLT nuförtiden.
Jag får nog oxå säga "taatan" och slå knytnäven i bordet :D HAha. Go, Lill-Hencka!
Skicka en kommentar