söndag 9 maj 2010

De där katterna

Jag var just med om en skräckupplevelse. Hade varit ut och gå med systeryster och skulle gå sista biten hem ensam. Då rusar en katt emot mig med vässta klor, ilsket jamande och viftande svans. Okej, jag överdriver kanske lite, men katten hade i alla fall tagit sikte på mig och ville mig illa. Alla som känner mig vet att jag dessutom är livrädd för katter och avskyr de små kräken som pesten. "Usch usch" ropade jag högt för mig själv samtidigt som jag sprang in i trapphuset och tryggheten. Samtidigt tittade en gubbe lite konstigt på mig då han gick in i trappen brevid.

Jag är fortfarande lite darrig efter händelsen och överväger att aldrig gå ut igen. Sträck upp en hand ni som tycker att katterna bör utrotas (eller iaf hållas inomhus). Ps. Erika får inte delta i denna gallup.

5 kommentarer:

Mia sa...

Lina, jag hyser inte så mycket agg mot kissemissar att jag håller med dej i detta. Tror heller inte denna katt ville dej illa. Eller så är det helt enkelt så att du har en aura runt dej som lyser katthatare och det känner katterna av!

Lina sa...

Det tror jag också att de gör. Därför gillar dom inte mig. Och vill mig illa.

Erika sa...

Diskriminering!! Att inte få vara med i gallupen. Jag skulle alltså inte ha räckt upp handen, ifall jag fått vara med.

Vet du att man skall möta de skrämmande situationerna för att bli av med sin fobi. Bara att boka tid hos Erika&Musti co. ifall du vill göra något åt saken!

Naja Navigerar sa...

Handen befinner sig i luften. Högt som f*n.

Lina sa...

Tack för stödet Naja. Låt oss utrota katterna förevigt.