Mia ville ut och gå. Trots sjuk rygg ställde jag upp. Bara för att jag är sån. Som ställer upp. Men istället för att gå tog jag min cykel. För att liksom spara på ryggen.
Man kunde tycka att sådant nobelt uppförande skulle belönas på nåt sätt. Men belönad blev jag icke. Istället fick cykelh-lvetet punktering (IGEN liksom) halvvägs och jag tvingades gå. Trots sjuk rygg.
Behöver jag säga att Kristina inte står högst på min gillalista för tillfället.
Man kunde tycka att sådant nobelt uppförande skulle belönas på nåt sätt. Men belönad blev jag icke. Istället fick cykelh-lvetet punktering (IGEN liksom) halvvägs och jag tvingades gå. Trots sjuk rygg.
Behöver jag säga att Kristina inte står högst på min gillalista för tillfället.
4 kommentarer:
Hon är i svagaste laget, din Kristina!
Nåjåå!
Nu känner jag (igen) att jag måste stå upp för den stackars cykeln. Man kan väl inte skylla den för att ägaren/föraren cyklar över saker som punkterar däcket!? eller...? Min Crescent är mig trogen i vått och torrt, tack vare att jag nogsamt undviker taggar, glasskärvor o.dyl. Vems förtjänst är det då? Min eller min stolte springare? Jag bara frågar.
Visserligen såg jag glas under vå cykeltur. Men jag cyklade ju runt det. Trodde jag.
Skicka en kommentar