Fr.om idag ska jag börja spendera all min fritid på att fila med tandtråd mellan tänderna så att jag inte måste återuppleva ett till tandläkarbesök inom snar framtid.
Jag hade glömt bort hur otrevligt det är. Jag vet ju visserligen att jag är rätt smärtkänslig men hujedamej så det skar i hela min kropp när han börja borra. Jag tänkte nämligen klara mej utan bedövning för att inte ha hängläpp, p.g.a bedövningen, då jag skulle föreläsa på eftermiddagen, men efter 2sek. borrande var hängläpp ett rätt litet problem.
Så jag bad att han skulle bedöva hela mej. Jag överdrev ju lite grann men tydligen tog han mej på orden för plötsligt började jag känna av bedövningen i halsen t.om. USh då så otrevligt. Tandläkaren lugnade mej och menade att det är heelt normalt. När sedan tungan också började domna bort såg jag redan framför mej hur tandläkaren och sköterskan i panik skurrade mej iväg till akuten, ropade "urvägen, hon slutar andas", och sedan drog adrenalinsprutan och la fast mej i andningsmaskin. Detta hände alltså inte, utan helskinnad kom jag ut från tandläkarmottagningen och gick tillbaka till jobbet.
Typiskt mej att vara sån drama queen.
4 kommentarer:
Ännu ett argument för privattandläkare.
Eller så är min bara proffs på att bedöva. Han bedövar bara tanden med 3-4 små stick runt tanden, och när jag sätter mig i bilen har bedövningen nästan försvunnit.
Kommunalt brukar de ju klämma en spruta upptill och en nedtill.
Jag har varit med om samma bedövade hals. Det är riktigt läbbigt. Men till skillnad från dig höll jag tyst och vågade inte kolla upp med tandläkaren att jag skulle överleva.
Hur mesigt är inte det? Att tro att man håller på tt kvävas men bara liksom låta det hända. Suck!
Jag börjar tro du har rätt! En spruta nertill och hela halva ansiktet och tungan var bortdomnad 4-5h
Haha. Lina. De e riktit mesigt. Men har nog hänt mej oxå. Kanske min överlevnadsinstinkt växt till sej.
Skicka en kommentar