Vi besökte tre bilaffärer under vår jakt i den finska staden i norr.
På första stället fanns försäljargubben inte på plats då vi kom. Han kompis som hyrde ut bilar i lokalen brevid ringde dit honom. Väl på plats ville han sälja en smutsig bil utan navkapslar. Jag blev inte såld. Ej heller bilen.
På det andra stället såg försäljaren ut som om han just sluppit ut från fängelse och på bordet stod kaffe som antagligen blivit kokat veckan före. Vi frågade ändå efter ett visitkort ifall vi skulle vilja ringa om en bil, men killen svarade att alla hans visitkort hade försvunnit (!). Osis.
På sista stället hade de ren och fräsch wc, glänsande bilar (inomhus!) och försäljaren pratade svenska. Jag föll som en fura och slog till direkt. Eller nu ljuger jag. Jag spelade faktiskt svårfångad en stund och prutade några hundralappar. Ändå känns det som att bilförsäljaren gick vinnande ur stridande. Såklart!
Lurade eller ej, jag har en ny, blå bil. Jag är nöjd.
(Märket frågar någon? Mindre viktigt anser jag, men det blev en opel. Något säger mig att jag borde skämmas. Säg att jag har fel. )
Ps. Bilen ser inte alls ut som den på bilden. Men iaf är den ju blå.
6 kommentarer:
I Finland är det bara en sak som är viktig, nämligen att bilen är blå.
Seriöst, kolla runt dig hur många blåa bilar det finns.
En bil ska för övrigt prata tyska om du frågar mig, och det gör Oplar.
Min bättre hälft menade också att tyskarna gör bra bilar. Nu känner jag mig ännu mer övertygad. Dock har min tyska rostat något sedan gymnasiet så får se hur vi ska kuna kommunicera.
Jag gillar blåa bilar.
Här är ju en som oxå äger en blå bil. Dock en fransk sådan.
Med tanke på att det enda jag kan på franska är "vulevu coche avec moa" ( riktigt risigt stavat, jag vet.) så har vi kommit bra överrens det 1½år som vi gått stadigt.
Eller kanske åkt stadigt?
Snyggt! Jag ser det är en nöjd kvinna bakom ratten :)
Hon är sannerligen nöjd :)
Skicka en kommentar