Igår skulle jag hämta ett paket från posten. Därtill passade jag på att handla lite godis till farsdag ( de säljer ju en hel massa utöver postsaker på posten nuförtiden!). När jag väl fått paketet och lagt upp godiset på disken frågade postmannen:
"Vill du köpa lite frimärken samtidigt"
Jag: Nej,tack
PM:4euro
Jag: Nej tack (tänkte att han var mej en jävel på att pracka på folk saker. 4 e är väl inte helt billigt för frimärken heller!?)
PM:4 euro, försökte han igen.
Jag: Nej tack! Min man får frimärken från jobbet sa jag (och tänkte att nu jävlar får han väl sluta pracka på mej de där frimärkena. Herrejisses alltså. Sicken slö människa.)
PM:Godiset kostar 4euro förtydligade han.
I detta skede insåg jag ju att jag gjort bort mej och började skratta. Jag betalade snabbt och ville sjunka genom jorden. Postmannen ville inte alls joina mej i mitt skratt för att sudda bort det pinsamma i historien. Han tittade bara på mej och gav mej växeln tillbaka.
Postgubbar kommer minsann på 3plats på sura människor (kela-tanter, skattverks-arbetar kommer på 1a och 2aplats!)
Jag skyller mitt misstag på att min koncentration inte var på topp då jag hade ögonen på sonen som snurrade runt alla hyllor i postkontoret och önskade att han inte skulle riva stället före vi kom ut därifrån.