fredag 24 september 2010

Mina ögon blöööööder!

Såg just en granne som slängde en hel kattlåda med kattsand (och förmodligen kattkakka och -kiss) rakt i roskisen på gården. Ingen påse runt eländet så långt ögat kunde nå.

"Vad gör du din idiot!? Sortera för Guds skull människa. Tänk på dina framtida barn och barnbarnsbarn som skall leva i en värld full med osoterade roskisar med kattsand".....sa jag naturligtvis inte!

Men jag tänkte det och tyckte riktigt riktigt illa om människan i fråga. Så där fick hon sig minsann.

onsdag 22 september 2010

Service

Servicelampan i min bil har nu lyst i över ett år. Jag har således börjat överväga att föra den på service.

måndag 20 september 2010

Skolfotografering

Idag har vi haft skolfotografering på schemat. Vill därför berätta för er som gått ut skolan för länge sedan att skolfotograferna fortfarande kör med sina lite för dåliga skämt för att få en att skratta. Och att man fortfarande finner det lika störande då man precis klistrat på det där leendet som man övat på hemma framför spegeln. Inget nytt under solen alltså!

Otur för mig som har så svårt bara med att hålla upp ögonen. Suck!

Kalle Anka moment igen

Idag drog jag ner OH-duken som hänger framför tavlan i klassen. I golvet alltså. Jag fattade inte ens att flytta på mig, men jag klarade mig oskadd. Det finns tydligen lite av den där Kalles tursamma kusin (vad heter han nu igen?) i mig också.

söndag 19 september 2010

Damsugning och kåldolmar

Jag har under en längre tid (sedan de blev köpta) ogillat (hatat) våra hallmattor. För nån vecka sedan tog jag äntligen tag i saken och köpte två svarta mattor. Stilrent och fint tänkte jag. Tills jag en dag upptäckte att grus å skräp o.dyl (som vi har i mängd och massor) syns ju förskräckligt bra på svarta mattor! Så nu är jag ju tvungen att dagligen vara igång med damsugaren för att slippa den gräsliga synen. Missförstå mej inte, det är inte så att jag hatar att damsuga. Egentligen tycker jag det är ganska njutningsfull sysselsättning om det inte vore för att det är så tungt att dra fram damsugaren ur städgarderoben! Inte för att det är lång väg till vår garderob eller att den är svår att klämma fram genom dörren eller nåt sånt.. utan bara för att det är så ohyggligt tråkigt att dra fram den därifrån. Nästan så man somnar undertiden man gör det, eller dör av tristess under de där sekundrarna. Råkar däremot damsugaren stå framme så är det ju busenkelt att dra en svängom i lägenheten.

Ps. Det luktar död prutt i vårt trapphus och lukten smyger sej in i vår lägenhet nu oxå. Snart måste jag sluta andas. Är det LAGLIGT att laga kåldolmar i ett höghus undrar jag!!!

Tapetbårdarnas paradis

Hotellrum är ju aldrig särskilt fint inredda. Fula gardiner, fula sängöverkast och fula tavlor. Men värst är nog bårderna som allt för ofta pryder väggarna. Detta konstverk har de på Rantasipi Tropiclandia.

Kanske något för vaddasrummet?

lördag 18 september 2010

Ett alldeles för långt inlägg om naket, bastu och simbyxor

Vildade till det och tog in på Tropiclandiahotellet i Vasa med Mr T igår. I hotellbesöket ingick förstås ett dopp i plurret i arla morgonstund (läs kl. 10). Det mysigaste när man sover där är att man kan gå direkt från rummet till simbassängen. I badrock och Puma-skor. Mys!

Före vi skildes åt och gick till olika omklädningsrum (ty vi har olika kön!) påminde jag Mr T (som inte är simhallens ivrigaste kund) om att man måste duscha utan badbyxor först (kalla det en yrkesskada). Men se där hade jag fel. Väl i omklädningsrummet fanns det flera skyltar som uppmanade en att ha simdräkten på från denna punkt framåt (typ). Alltså också i duschen. Och som den lydiga medborgare jag är höll jag snällt simdräkten på och hoppades i mitt stilla sinne att och Mr T sett samma skyltar på sin sida så att han inte skulle misstas för en blottare.

När vi sedan träffades i bassängen lugnade Mr T ner mina nerver när han meddelade att han hållit byxorna på hela tiden. Tur!

Ungefär en halvtimme orkade vi plaska på innan vi gav upp. Mr T pratade drömmande om den turkiska ångbastun som han sett i sitt omklädningsrum och jag ville också och värma mig i en bastu. Så vi skildes igen och jag rusade mot bastun. Där fanns tre att välja mellan. Den vanliga bastun hade någon tydligen glömt att sätta på så jag gick vidare till nästa. Det var den turkiska ågbastun som Mr T redan pratat om. På dörren stod det att det var både för män och kvinnor + att där fanns en stor skylt som tydligt visade att här minsann skulle simdräkten bort. Förstås!

Än en gång bad jag för mig själv att Mr T sett den skylten och förstått att turkiskbastu = naku med både män och kvinnor. Således gick jag själv vidare till den andra ångbastun som endast var för kvinnor och där man igen skulle hålla simdräkten på. Förstås!

När vi sedan träffades utanför frågade jag ivrigt om han insett att turkbastun var både för män och kvinnor och att man skulle vara naken. Att man skulle vara naken hade han sett. Att den var både för män och kvinnor hade han inte sett. Att det fanns ett streck i mitten av bastun som visade var män skulle sitta och var kvinnor skulle sitta hade han också sett, men inte förstått betydelsen av det och således gått naken och sitta på kvinnornas sida!

Så där satt han alltså perse paljaana på helt fel sida utan att veta hur fel han var. Som tur är var han ensam i bastun och ingen annan än han och jag (och ni) vet om hur han felade. Men det som han däremot tyckte var mycket pinsamt var att komma ut ur bastun helt naken, till ett omklädningsrum där man inte skulle vara naken och där det fanns en del barn med sina pappor. Plötsligt blir det liksom lite perverst att vara naken där fastän det är något man fått lära sig ända sedan man var liten att man bör vara.

Vad lära vi oss av detta?
1. VÄLDIGT förvirrande detta med påklätt och naket vid Tropiclandia.
2. Hur smutsigt är vattnet egentligen med tanke på att ingen duschar riktigt ordentligt där! Hua!

Kalle Anka-moment

Steg på baksidan av en kratta och fick skaftet rakt i pannan. Måste ruska på huvudet en stund för att riktigt förstå vad som hände. Det var torsdagens Kalle Anka-moment.

torsdag 16 september 2010

All Good

Jag håller på att kolla tredje säsongen av Sex and the City. I ett avsnitt hör man låten "All good"
och Samanthas älskare för kvällen säger att det är en låt av en nykomling. What, tänker jag, den låten e ju übergammal ju?!?! Och jag googlar och kommer fram till att De La Soul och Chaka Khans låt släpptes år 2000 och även säsong 3 av SATC sändes år 2000. Jag som hade känslan att låten var ännu äldre, kanske från -97. Men den är alltså "bara" 10 år gammal. Så kommer jag på att jag själv var 17 år när den släpptes! Haha, det om något får en att inse att både låten och jag är gamla! Dock har låten "säilyny paremmin" än jag. Still love it!

Spagetti

Ikväll testade jag en lokal boxningsklubbs träningar. Har inte egentligen tränat konditionsboxning sedan 2006 då jag flyttade från Helsingfors. Det senaste året har jag satt på mig handskarna nu som då och tränat på tumis med en vän. Detta har varit riktigt roligt förutom då jag varje gång kommit till insikten att min kondition e från reven.

Nu står jag då där med en handfull tonårsgrabbar, en 40+ man och tränaren och känner mig slighty nervous. Hur skall detta gå? Kommer jag att krypa ut ur salen när träningarna bara är halvvägs? Förstås, som jag redan anat, hamnar jag att vara par med 40 plussaren, 180cm lång och kanske 80 kg och förbereder mig på att få ta emot en hel del "vähän mä oon äijä" slag i mina handskar. Nå, det går rätt bra och jag orkar faktiskt. Uppskattar tränarens feedback om min värdelösa teknik (trots att jag för mig själv tänker att det inte går att lära en gammal hund sitta), men uppskattar desto mindre 40 plussarens rådgivning (han hade börjat med boxning i januari), vilket gör att jag skiter i tekniken och slår ännu hårdare.

Resultat:
Jag känner saknaden igen en gång över att träna med min vän Y. på klubben i sörnäs! Those where the days.
Jag överlevde VNK:s träning ikväll, men tvingas nästan använda högra handen för att räta ut fingrarna på den vänstra. Parkinson syndromet håller på att ge med sig nu så där 3 timmar efter träningen men vänstra handens muskler är osammarbetsvilliga och vill helst av allt strejka när jag lyfter tekoppen till munnen. Du fysioterapeuten är detta normalt?

Många bäckar små

Skulle sätta in en beställning på linser från instrumentariums nätbutik. Till min stora förskräckelse upptäckte jag dock att de tar 4,90€ för att frakta hem dem till min dörr. Milda Matilda! Det är ju för sjuttons gubbar nästan 30 mark, som min mamma skulle säga.

Nu undrar jag om det alltid varit så dyrt och jag betalat denna löjliga summa utan att blinka eller är det något nytt påhitt? Varför skulle någon vettig människa betala 4,90 i onödan då man kan kila in till butiken och hämta dem själv? Gratis! Eller gratis och gratis, men typ 125€ gratis.

Ps. Jag är inte snål. Bara förnuftig!

Dagens ungdom

Såg en sån där ungdom imorse då jag körde till jobbet. Han kom ut från butiken och hade en godispåse i handen som han höll på att öppna. KLOCKAN HALV NIE! PÅ MORGONEN!

Jag blev riktigt upprörd och funderade om killen alls ätit något morgonmål och om hans mamma vet vad han håller på med.

Sen kom jag på att jag bara är 27. Då lugnade jag ner mig.

tisdag 14 september 2010

Bloggar

När jag får en tid över för att läsa bloggar så trycker jag upp dessa bokstäver i sökfältet och får upp dessa fina bloggar, på nolltid:

H - som i Hanna
N - som i Naja navigerar
S - som i Sophie
S - som i Spiderchick
L - som i Mamas got the magic

Jag inser att folk har tusen och åter tusen bloggar på sin lista som de läser dagligen. Jag är ingen blogg-fanatiker och fastnar sällan för bloggar. Dessa följer jag dock dagligen (med små undantag).

Vilka läser ni ?

måndag 13 september 2010

Utan kaffe i en dag...

I söndas kväll håsa jag iväg till butiken (den lilla butiken i centrum, den minder billiga) för att köpa kaffe och därmed rädda måndag morgon. Det finns elektiska dörrar (ja, tekniken har nått oss på "lande" oxå) vid denna butik och där stod jag utanför dörren och tog ett steg närmare för att dörrarna skulle öppnas som de brukar. Men se, de öppnade sej inte! Där stod jag och kände mej dum och började i panik hoppa lite fram och tillbaka för att dörr-sensorn skulle uppfatta lilla jag som ville in för att köpa sitt kaffe. Samtidigt upptäckte jag två tonårspojkar som närmade sej och jag kände mej än dummare där jag stod och halvstudsade från sida till sida. Tyckte det hela började bli så pass nolot att jag plöstligt började leka att mitt mål inte alls var att komma in i butiken utan jag bara stod och stampade utanför butiken för att det var det jag ville göra en söndagkväll. Tittade på klockan så där lite nonchanlant som om jag kanske hade bestämt träff med någon strax utanför matbutikens dörrar och denna någon var rejält sen. Suckade lite för att göra det hela mer trovärdigt. Jag kom dock ganska snabbt av mej i mitt suckande och stampande och gick helt sonika hem.
Lite snopet ändå.

söndag 12 september 2010

Pappa sanoo...

I fredags när jag hade hämtat sonen från dagmamman och vi satt i bilen påväg hem (ca.50m från dagmammans hus) hörde jag att sonen mumlade nåt i baksätet.
Jag: Vad sa du ?
Sonen tittade på och sa: "Pappa sanoo vittu." Så där bara kom det ur honom. Han tittade lite avmätt på mej samtidigt som han sa det.
Mycket rart barn. Och mycket rar pappa.

Nu undrar jag... är det helt dödsdömt att hoppas att han inte berättat åt dagmamman vad hans pappa (i något svagt ögonblick) sagt där hemma ??