Hänt den senaste veckan:
Vi hade en tid att passa. Sonen var färdig påklädd (pust!) och jag själv irrade omkring som en yr höna och sökte min tröja (och min telefon och mitt bankkort). Ja, då kommer sonen på att han nog visst också behövde kisa. Så jag tog av alla hans kläder pånytt och han kisade nöjt i pottan. I samma stund hittade jag min tröja som hängt i badrummet och just som jag skulle dra på mej den så tappade jag den i pottan och dränkte ner den i urin. Kära läsare, säg mej, är det bara jag som blir gråtfärdig vid såna här tillfällen?
4 kommentarer:
Jag skulle nog ha börjat gråta.
Ok. Fast det kan vara ett släktdrag!? Månnen nån annan, som inte är släkt, börjar gråta?
Jag skulle troligtvis ha dragit en ramsa av sån kaliber att sonen skulle ha börjat gråta och sedan upprepat ramsan hos dagmamman.
Så alltså svordomar framför gråt?
Skicka en kommentar