Härom kvällen när allt kändes hopplöst tråkigt och klockan närmade sej läggdags. Ja, då föreslår min hubby att vi ska busa till det och sova i fotändan inatt (alltså med huvudet i fotändan och fötterna på "kudden"). Plötsligt kändes mitt liv såå mycket mer meningsfullt. På riktigt. Ibland behövs det helt enkelt inte så mycket...
4 kommentarer:
Det var minsann busigt. Lite som Pippi.
Vad jag vi ? Vi e helt enkelt så tokiga ibland.
"Vad jag vi?"? Nu förstår jag inte riktigt.
Vad KAN vi, tänkte jag skriva...
Skicka en kommentar