Kom just hem från en körrunda med mamma. Sprang med lätta steg mot dörren, för att en sekund senare tvärnita och springa i ilfart tillbaka till mammas bil. Anledningen var att den där katten än en gång satt precis brevid dörren och ville in.
Mamma (som är lika rädd för katter --> jag har lärt mig av den bästa) parkerade således bilen och skulle komma och hjälpa mig jaga bort katten. Togheter we're strong tänkte vi katträdda stackare när vi med darrande knän närmade oss dörren.
DÅ! Out of nowhere uppenbarade sig en ängel i trapphuset brevid och lockade katten till sig. Bara så där! Snabbt som attan kilade jag in genom dörren och mamma rusade tillbaka till sin bil.
Än en gång klarade jag mig helskinnad.
Mamma (som är lika rädd för katter --> jag har lärt mig av den bästa) parkerade således bilen och skulle komma och hjälpa mig jaga bort katten. Togheter we're strong tänkte vi katträdda stackare när vi med darrande knän närmade oss dörren.
DÅ! Out of nowhere uppenbarade sig en ängel i trapphuset brevid och lockade katten till sig. Bara så där! Snabbt som attan kilade jag in genom dörren och mamma rusade tillbaka till sin bil.
Än en gång klarade jag mig helskinnad.
4 kommentarer:
Det känns som att det är viktigt att du sko komma över din katträdsla. HAR nån katt på riktigt anfallit dej nångång ??
Nej! Men det är sannerligen en klen tröst. Någon gång ska ju vara den första.
Come oooooooon, jag hoppas verkligen att du överdriver det här nu!
Skärpning nu Lina och tänk logiskt.
Katten kommer inte att anfalla dig ifall du inte har satt senap i röven på den.
Senap i röven! Där sa du nånting. Ska alltid ha me mig senap från och med nu. Tror det snarer sku skrämma bort katten än att den sku våga anfalla.
Ps. Logik är för wussies! Mer rädslor åt folket!
Skicka en kommentar