Slutet gott, allting gott

För 1½ år tillbaka bodde vi granne med ett bageri. Då hände det sig någon gång att vi kilade ner till bageriet och köpte färskt och gott frukostbröd. Mumma!

En dag kände jag för att toka till det och beställde två croissanter istället för de vanliga morotssemlorna. Men det höll på att gå riktigt riktigt illa.

I bageriet

Jag: Kan jag få två cruasanger* (mind you: perfekt uttal!)

Fru Bagare: Hm...alltså...va e he fö na sla?

Jag: Alltså såna där snurrade. Cruasanger?

Fru Bagare: Ere sött eldä salt? (pekar på wienerbröden)

Jag: Ja nå, no e de mera salt. (börjar funder om jag hittat på bakverket själv)

Fru Bagare: Va sa du di heitt? (skrapar sig i huvudet)

Jag: C-r-u-a-s-a-n-g-e-r!

Fru Bagare: Jaaaaaaaaaa! Tu mena kroisanntte! (uttalades exakt så).

Jag: Tydligen!


Så att. Jag fick vad jag ville. Jag visste bara inte att det hette kroisanntte.

Nu har vi förresten flyttat 100m bort från samma bageri så nu blir de varken cruasanger eller kroisanntte till frukost. Tråkigt!

* Jag vet ju att det inte stavas så!