Punschen kommer

Jag fick just tag på sinnesstämningen just innan punschen kom, då man var på sits. Och tillståndet så där allmänt när man var på sits under studietiden. Det var tider det!

Men det är fortfarande tider, bara på lite annat sätt!


Punschen kommer, punschen kommer,
ljuv och sval.
Glasen imma, röster stimma
i vår sal.
Skål för glada minnen!
Skål för varje vår!
Inga sorger finnas mer
när punsch vi får.

Ett liv utan kaffe? - Nej,tack

För en tid sedan började det lukta lite konstigt ur vår kaffekokare (när man kokade kaffe.) Bränt. Som om det var några sladdar som höll på att gå sönder där inne. Men vad gör man när man inte förstår sej på sånt? Jo, man kokar kaffe och gömmer huvudet i sanden som om man aldrig ens hade vetat att kaffekokaren ev. var sjuk. Och se, imårse kändes ingen bränd lukt när jag kokade mitt morgonkaffe. Denial IS the shit!

(Hoppas det går på samma sätt med servicelampan som förtsätter att lysa i bilen, för 7-8mån i sträck ?)

Dagens bästa

Jag har länge tänkt uppfinna en bekväm cykelsits som inte trycker på precis överallt. Jag hade tänkt utgå från en sådan där ring man som liten fick dyka efter i simhallen och sen göra den mjuk som bomull. Jag har alltså främst varit ute efter att minska på trycket på självaste....mitten. Little did I know att en sådan sits (typ) redan är uppfunnen och idag har jag cyklat med en sådan då jag lånade en kollegas cykel. Underbart I tell you.

Nu kan jag stryka det från min to do-list. Puh. Jag som fasat för den stressiga perioden som arbetslös som komma skall.

Simpsons

Jag blir bara såå irriterad när jag ser att det kommer Simpsons på tv. Hur iq-befriat program är inte det? Samma med futurama. De programmen kommer på delad första plats , på tråkiga program.
Vad är det tråkigaste tv-program du vet ?

Tacka vet jag friends. Ska återgå till tittandet.

Erika?

Var e du?

Utvecklingsdag

Idag har jag spenderat nästan 8h på jobb. Det är 4 mer än vanligt. (4h=en hel evighet). Vi hade nämligen utvecklingsdag från jobbet. Från morgonen fick vi gå längs havsstranden en timme och sedan resten av dagen var det föreläsning om Förändelseprocessen. Mycket intressant och vår föreläsare var jätte duktig på att fånga ens intresse! DOCK är jag ju inte van att sitta stilla längre stunder så kaffepauserna/lunchen var mycket välkommet mellan varven. Kl. 11.55 kom jag på mej själv att tänka tanken att spinga till matsalen när klockan väl slog lunchtid. Ni vet så där som man gjorde i lågstadiet, tävlade om vem som kom först i kö. Fatta att Jag 27år, på jobbet, på fullt allvar tänker tanken att springa till maten. Känns lite omoget.

p.s Jag sprang inte. Kunde behärska mej. Jag släppte rentutav flera kollegor före mej, bara för att ingen skulle tro att jag hade bråttom till maten.

Upplyftande

...att få se hur många som sökt samma jobb som man själv. Här borde det finnas en fb-gilla-knapp.

Det tycks vara ett överskott på lärare som någon så förnuftigt uttryckt det.

Dålig kombo

Att vara skrockfull OCH hypokondrisk är typ den sämsta kombinationen ever. Jag lider dock av denna dåliga kombo.

Jag kunde t.ex. berätta att jag hade sjuk mage i tisdags och trodde min sista stund var kommer. Jag hade ju naturligtvis diagnosen rätt så klar (dvs. bantat ner förslagen till 2-3 rätt så allvarliga åkommor) när jag smått i panik ringde arbetshälsovården. Tanten i andra ändan funderade om det kunde vara blindtarmen eller (håll i er nu) gaser! Hon ordinerade således en prutt-promenad på kvällen. (Fast jag mådde nog bättre direkt jag lagt på telefonen).

Detta kunde jag alltså berätta om det inte vore för min skrock-hypo-kombo. OM jag skulle berätta det och dessutom skoja lite om det kunde det nämligen bli betydligt värre igen. Förstås.

Tackom-å-lovom har jag ju inte berättat om min sjuka mage nu så jag slipper svettas och fundera på vad som komma skall.

Äh...vem lurar jag egentligen. Jag är ju skit nervös ju. Här fullkomligen kastar jag ju utmaningen i ansiktet på ödet. "Kom och ta mig om du kan". Typ. Hur dum får man bli?

Jag raderar det imorgon. Kanske.

Brostugan rules

Det händer att jag har fel i bland. Inte ofta. Men det händer. Nu senast har jag felaktigt trott att Brostugan inte skulle vara the place to be på första maj. Tydligen kunde jag inte ha mer fel. Det insåg jag senast idag då jag läste en finfin artikel om ovannämnda ställe i den jättelokala bilagan till ÖT. Med denna bild vill jag här med be om ursäkt till alla som eventuellt känt sig kränkt av mitt felaktiga påstående.

Jag är inte sån att jag inte kan erkänna när jag har fel. Jag bara hatar det väldigt väldigt mycket! Som tur är har jag oftast rätt.

Att jag aldrig lär mig 2

Det finns saker som jag aldrig tycks lära mig. Att gå på wc före jag far hem från jobbet är en av dem. Att ta bort linserna före jag sätter mig vid datorn är en annan.

Det ser inte snyggt ut och det är fruktansvärt irriterande att sitta framför datorn och blinka med ett öga i gången då linserna blir kruttorra.

Är jag ensam om att ha ett så jobbigt liv?

EDIT: Det där med wc handlar alltså om att jag alltid behöver på wc då jag far från jobbet, men jag orkar aldrig fara. Så istället behöver jag panikkisa då jag kommer hem. Det är retigt. Riktigt retigt.

Paita på

Jag satt i bara bh på soffan imårse (Ja, inte endast bh då. Hade ju nog byxor!) och så kommer sonen och klappar mej på magen och säger "paita på". Känns inte helt hundra att t.o.m en 2-åring inser att det inte är en vacker syn.

Nu ska vi fortsätta se på samma avsnitt av "Bobben" (Byggare Bob) som vi bara sett tio gånger hittills idag. Tjingeling!

Bonde gör bort sig

Tycker synd om (och skäms lite för) bonden som föll av hästen i sin kontaktannons. Det är ju som att tappa byxorna på första daten. Stakin.

Fast det där med att tappa byxorna är kanske lite värre. Lite.

Vintern rasat

Undrar hur mysigt det kan vara att sjunga in våren idag (typ på en bro).

Rätt så ensamt föreställer jag mig.

Mumin? Don't think so

I vårt prisma har de sålt såna där folieballonger vappen till ära. Först var det några enstaka stackare längs med en hylla men ju närmare vappen vi kommit desto fler har de blivit och de har liksom sökt sig ut till mitten av korridoren. Jag svettas redan vid tanken på alla småbarnsföräldrar som skall sick-sacka sig igenom eländet med ungar som slänger sig efter ballongerna
"FårjagFårjagFårjagFårjagFårjagFårjagEnBALLOOOOOOOOOONG!".

Jag skulle inte vilja byta. Istället har jag lugnt (nåja, så lugn man kan vara om man väljer att trängas dagen före första maj med alla andra hysterishoppare) och tacksamt hastat förbi ballongerna.

Men det var egentligen inte det jag skulle säga. Utan: vid kassan skymtade jag på jättelångt håll en av dessa stackare som fastnat i ballongnätet och således stod där med en jätte-onödig-ballong-som-ungen-bara-måste-ha. (Lärdom: man kan inte vara diskret med en heliumballong!). Och vad skådar mitt norra öga om inte en parodi på Mumin. Ni som har sett den vet att det minsann är en sad excuse för en Mumin-ballong!!!

Nu har jag sökt med ljus och lykta efter en bild på eländet men inte hittat därför får ni hålla till godo med min egen tolkning.

Det ser ju ut som att Mumin håller på att storkna!

1maj

Är ytterst tacksam att detta är år 2010 och inte 2000. Mår så mycket bättre denna morgon.