Pratade idag med systeryster om hur trevligt det är då det ibland finns en ljusfackla utanför deras trappa i deras höghus. Jag brukar tänka för mig själv när jag ser sådant "här är minsann ett välmående bostadsbolag". Så brukar jag tänka.
Gissa min förvåning då systeryster meddelade att det är DE som brukar "fackla" i deras trappa. PÅ EGET BEVÅG! Jag visste inte ens att man kunde göra så.
Så nu har jag bestämt att senast då jag blir stor ska jag bli en sådan som sätter en fackla utanför vår trappa. Senast då.
När jag blir pensionär kanske jag till och med går så långt som till ett blomarrangemang. Men det är bara kanske. Lovar inget!
Gissa min förvåning då systeryster meddelade att det är DE som brukar "fackla" i deras trappa. PÅ EGET BEVÅG! Jag visste inte ens att man kunde göra så.
Så nu har jag bestämt att senast då jag blir stor ska jag bli en sådan som sätter en fackla utanför vår trappa. Senast då.
När jag blir pensionär kanske jag till och med går så långt som till ett blomarrangemang. Men det är bara kanske. Lovar inget!
3 kommentarer:
Jag har t.om. funderat att lägga en matta utanför vår dörr. Sådär mysigt hemtrevligt! DET känns lite vuxet.
Fast det är mer i klass med blomarrangemang. Lite pensionär.
Och dessutom inte riktigt samma sak. För det som imponerade mig med facklan är ju att HELA trappan får ju liksom njuta av den. Det låter som så osjälviskt och fint på något sätt :)
Jo, de e det som ha hållt mej tillbaka!
Fina och osjälviska - de e vi de!
Skicka en kommentar