En katt från granntrappan kom springande mot vår dörr när jag närmade mig vår trappa. Min vana trogen hade jag tänkt springa in fortare än kvickt men så insåg jag att jag tyckte synd om den frusna stackaren som så uppenbart ville in i värmen. Så vad gjorde jag. Jo jag backade tillbaka till granntrappan och släppte in den där den hörde hemma. På riktigt.
Sympatier för en katt alltså. Trodde inte jag hade det i mig.
Sympatier för en katt alltså. Trodde inte jag hade det i mig.
2 kommentarer:
OMG! Detta är nästan ett historiskt ögonblick!!
Ja men det är ju det jag säger ju!
Skicka en kommentar