Vet ni det där när man möter en person, ställer en fråga trots att man har Mari Jungstedt som babblar i öronen, får ett svar men sen inte riktigt uppfattar om personen ställer en följdfråga. Men så väntar man lite för länge med att fråga upp, så man måste låtsas att man hörde, men man vet bara inte riktigt vad man skall svara så man chansar och nickar lite vagt? Vet ni?
Vi kan väl hålla tummarna för att nickningen var rätt denna gång.
Vi kan väl hålla tummarna för att nickningen var rätt denna gång.
5 kommentarer:
JO, jag vet. Det händer alltför ofta för mej. H. fysioterapeuten med tejp på fingrarna
Jag måste erkänna att jag inte riktigt kunde följa din tankebana här. Men jag blev lite orolig. Lina, upplever du att Mari Jungsteds pratar med dig telepatiskt eller?
Låtsas du aldrig att du hör vad folk säger fast du egentligen inte hör?
Ja egentligen var det inte Mari Jungstedt som babbla utan Katarina Ewerlöf läste upp hennes bok för mig. Inte konstigare än så.
Men man kan fråga sig varför man ens försöker prata med någon då man har en ljudbok i öronen. Nästa gång drar jag propparna ur öronen eller så håller jag tyst.
Och man kan fråga sej om det händer ofta att du inte lyssnar på dina medmänniskor!!?
Jag lyssnar alltid. Men det är inte alltid jag hör.
Skicka en kommentar