Vet ni det där när man har en frukt som håller på att ruttna bort i fruktskålen eller mat som man borde ha ätit upp i förrgår? Man mår liksom dåligt varenda gång man ser eländet och det dåliga samvetet gnager i en att man borde äta upp det. Men man förmår sig liksom inte göra det. Vet ni?
Hur skönt känns det inte sen när man väl kastat bort skräpet, lovat bot och bättring och kan glömma och förlåta?
Axlarna blir lättare än bomulll ju. Jag lovar.
Hur skönt känns det inte sen när man väl kastat bort skräpet, lovat bot och bättring och kan glömma och förlåta?
Axlarna blir lättare än bomulll ju. Jag lovar.
1 kommentar:
Jamen välkommen till min vardag!! Händer ju hur ofta som helst och jag gråter inombords över den dåliga planeringen då jag sen faktiskt inte förmår mej själv att äta mat som man borde ha ätit IGår...
Skicka en kommentar