fredag 10 februari 2012

Måendet

Ibland händer det att vardagen flyter på ganska bra och jag känner mig löjligt tillfreds med livet. Då får jag snabbt lite panik och tänker hopihopihopi stop i lagens namn! Nu har jag det minsann för bra, så här kan man väl ändå inte få ha det.

Sådana gånger brukar jag trösta mig med att snart går det nog lite skit igen så jag kan passa på och njuta nu en stund och vips känns det lite bättre igen.

Bäst mår jag nog egenliten när jag mår lite, lite skit. När det går lite, lite dåligt. Och med dåligt menar jag t.ex. att man sovit lite dåligt på natten och ungen kinkar hela dagen, man har dundrande kaffehuvudvärk och mjölken till kaffet är slut, bilen vill inte starta på morgonen och man misslyckas lite på jobbet, man har en hög med räkningar som borde betalas och ja, you get the picture.

Det är banne mig DÅ jag njuter allra mest.

Om det är lite lessamt? Mmm...skulle tro det.

4 kommentarer:

Erika sa...

Det känns som att jag borde komma hem. Har det slått lite slint? :)

Lina sa...

Om vi ska vara ärliga har det väl nog varit slint ganska länge. Men din känsla är nog rätt. Du behövs här.

Mia sa...

De e ju helt sjukt beteende.. och jag är heelt likadan! Som bäst mår jag oxå när jag just kommit från doktorn som sagt åt mej att ja mår bra.

Lina sa...

Ja då mår man bra åtminstone en hel kväll.