Ikväll ringde en ung kille från Vasa.
Han sa att han ringde i ett roligt ärende.
Hann tänka att nu har minsann fru Rönngård dragit högsta vinsten i en skitbra tävling hon inte ens deltagit i.
Men nej.
Det va ju (förstås) en tidningsförsäljare som ville prångla på mig iForm och en våg som man kan väga sin mat på och what not!
Hur besviken blir man inte och VEM behöver väga sin mat? Låter sjukt!
3 kommentarer:
Men Lina, hur orutinerad får man bli om man tror att det på riktit är nåt kul om det ringer en pojke från Vasa. Jag tänker t.ex direkt Saunalahti.
Fick ett samtal av Sabrina/Sabina i Vasa som ringde i ett roligt ärende.
Eftersom de tycker att det är så kul att jag prenumererar på Illustrerad vetenskap så ville de att jag skulle börja prenumerera på en annan tidning också.
Jag hade god lust att berätta vad jag anser om att Bonnier ringer och försöker sälja till folk som redan är kunder, men insåg i samma stund att det skulle börja låta lite semi-antisemitistisk, så jag lät bli.
Sen ringde hon igen nästa dag (hon måste ha missat att stryka mitt namn), så då kunde jag inte motstå att säga exakt vad hon sa dagen före innan hon hann säga det.
Hon blev väldigt paff.
Och så glömmer hon aldrig mer att stryka ett namn hon redan ringt.
Skicka en kommentar